Sword Art Online 
För några timmar sedan kom det senaste avsnittet av Sword Art Online ut och jag måste bara få avreagera mig lite. Herregud vad denna anime är bra alltså. Det är sällan jag fastnar direkt för en anime, det enda andra tillfället är nog Death Note, utan det tar ofta några avsnitt innan jag är helt fast. Men med SAO krävdes det inte mycket. Jag hade inte hört talas om animen innan, men jag såg att det första avsnittet till den kommit ut och jag tyckte att det såg lovande ut så jag bestämde mig för att se den. Och herregud, det första avsnittet var verkligen fantastiskt. Jag tror jag hann se det tre-fyra gången i väntan på nästa. De följande avsnitten var dock en besvikelse efter det första eftersom de hoppade väldigt mycket framåt i handlingen. Men jag tyckte fortfarande att den var kul att kolla på och efter några avsnitt tog det sig igen!
Det avsnittet jag såg nu ikväll var nummer tjugoett vilket innebär att det endast är fyra avsnitt kvar innan animen är slut. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Sen juli någon gång har jag varje vecka väntat på att nästa avsnitt äntligen ska komma ut. Man skulle ju kunna tro att detta starka intresse skulle avta. Men icket, det tycks bara bli bara värre och värre.
För att förklara handlingen lite snabbt är året 2022 och det har utvecklats ett spel där man tar på sig en hjälm som stimulerar hjärnan och alla ens sinnen vilket gör att man upplever att man är inuti spelet. (Tänk lite Spy Kids 3D om du sett den haha) När spelet äntligen släpps och de 10.000 spelarna loggar in för första gången märker man snart att det inte finns någon knapp för att logga ut. Skaparen av spelet informerar spelarna att de måste nå nivå 100 och vinna över den sista bossen för att bli ta sig ut ur spelet. Men det finns en hake: Om man dör i spelet, så dör man i verkligheten. Här nedan kommer en kort trailer till animen som kanske ger en tydligare bild av handlingen.
Jag har sett mycket kritik utav den här serien. Det är ingen så vitt jag vet som klagar på animationerna eller musiken, men det är däremot många som stör sig på handlingen och karaktärerna och jag kan förstå båda delarna. Första avsnittet börjar otroligt bra, men handlingen känns osammanhängande under några avsnitt efter det. Karaktärerna kan tillfälligtvis kännas orealistiska, till exempel tenderar huvudkaraktären Kirito att vara på gränsen till för perfekt ibland. Animen är baserad på light novels och jag kan tänka mig att de som kritiserar animen jämför den med dem. Men jag tycker att animen är otroligt bra trots allt detta.
Sword Art Online är både dramatisk och spännande, med inslag av action och en hel del fokus på kärlek. Jag har inget alls emot karaktärerna utan tycker snarare att Kirito är en tilltalande karaktär. Dessutom är den fantastiskt fint tecknad. Så trots att handlingen var lite sisådär stundvis i början väntar jag spänt på nya avsnitt varje vecka och jag rekommenderar den starkt! Här nedan är en musikvideo som jag fastnade för som visar ytterligare lite klipp från animen.
Merlin
Jag har länge tyckt om allt som har med magi, drakar, riddare, slott och fantasy rent allmänt att göra. Kanske är det just därför jag gillar den brittiska tvserien Merlin så pass mycket då den innehåller alla element jag precis nämnde. Serien är nu inne på sin femte säsong som började sändas för ett antal veckor sedan och jag följer den enträget.
Du kanske känner igen Merlin då, såvitt jag vet, de tidigare säsongerna har sänts på SVT. Det var åtminstone där jag såg serien första gången, men det tog ett tag innan jag verkligen fastnade för den. Det hela började med att jag såg ett par avsnitt ur första säsongen på tv, men jag funderade inte vidare på det så mycket. Det var inte förrän ett par vänner från England övertalade mig som jag faktiskt började följa serien och jag ångrar det inte för en sekund.
Jag följer ärligt talat inte så många västerländska serier, men jämfört med de jag har sett är Merlin helt klart en utav de bästa, om inte den bästa. Här nedan kommer trailern till säsongen som håller på att sändas nu. Trots att den här säsongen redan satt igång blir jag fortfarande lika upprymd av att kolla på trailern och inte blir den sämre av att de har Muse i bakgrunden!
Inspiration
Du kanske redan vet om att jag har en tumblr där jag lägger upp mestadels kpop och animerelaterade saker. Men sen en tid tillbaka har jag ännu en blogg på tumblr. Det hela började med att jag ville ha någonstans där jag kände att jag kunde skriva vad som helst. För när man börjat komma upp i ett lite högre antal följare känns det plötsligt inte längre lika bra att bara skriva vad som helst. Jag vet att jag egentligen inte ska bry mig om sådant, det är ju min blogg trots allt, men jag kan inte hjälpa det.
Den här nya bloggen har numera blivit lite mer utav en personlig inspirationsblogg. Jag lägger upp bilder på sådant jag tycker är fint, inspirerande och så vidare. Det blir bland annat en hel del kläder och mode trots att jag själv inte direkt är så modemedveten, men de bilder jag lägger upp är ofta sådana som får mig att vilja bli det. Sedan är det en hel del söta katter, kaniner och hundar samt fina landskap och blomster, fina eller tänkvärda ord, attraktiva killar och människor med skön stil.
Kort sagt är det en blogg där jag lägger upp sådant som inte endast får mig att känna mig inspirerad eller glad utan också sådant som får mig att känna mig lugn eller så smått melankolisk. Den är bara för mig själv i första hand, men det är ju bara roligt om andra skulle uppskatta den också så därför tänkte jag dela med mig av den. Klicka bara på bilden här nedan eller här för att komma till den!
11/11/12
Ett stort grattis till min Minhwan som fyller 20 idag! 생일 축하합니다!
Idag fyller ingen mindre än Choi Minhwan 20 år. Han är både trummis och min favoritmedlem i min absoluta favoritgrupp of all time: FT Island. FT Island var den första Kpop-gruppen jag föll för och trots att jag gått emellan massvis av olika grupper har de alltid varit den grupp jag kommit tillbaka till i slutändan. De är ett gäng på fem väldigt speciella och talangfulla unga män som jag verkligen ser upp till. Nu har minstingen i gruppen alltså blivit 20 men i mina ögon kommer Minani nog alltid att vara den där lilla söta pojken med massvis av aegyo (länk).
Lite söt måste ni ju nästan hålla med om att han är. (*´・ｖ・)
Minhwan är min absoluta favoritidol och har varit det ett bra tag nu och jag tycker nog om honom alldeles för mycket för att vara någon jag aldrig har träffat. Det finns så mycket som är så bra med honom och det är svårt att inte fästa sig vid någon som han. Han säger inte så mycket, men tänker desto mer. Han är liten och kort, men med muskulösa armar efter allt trummande. Han är inte bara en duktig trummis, men skriver också låtar och har en fin men dock otränad sångröst. Han ler sådär gulligt med sina ögon en stund och är manlig och karismatisk en annan. Han sitter alltid längst bak på scenen vid sitt trumset och syns sällan särskilt mycket på tv-skärmen, men trivs med det. Hans dröm är att leva livet med ett leende på läpparna och att en dag bli en bra pappa.
Jag tänkte avsluta med en video från tidigare i år då FT Island höll på att promotea deras låt "Severely". Just den här videon är ifrån slutet av ett musikprogram där FT Island vann och de fick spela upp sin låt igen. När låten börjar spelas (runt 2:15) ger Hongki mikrofonen till Minhwan som börjar sjunga. Det märks att Minani inte direkt är en van sångare men han har ändå en riktigt fin ton i rösten. Sedan tycker jag att det är himla gulligt hur han verkligen gör sitt bästa. Jonghun säger till och med åt honom att ta det lugnt kring 3:13 haha. ^^
Tarantallegra
Idag har jag ägnat rätt mycket tid till att plugga japanska då jag har prov på måndag. Som tur är tycker jag att det är roligt så det är nästan så att man ser fram emot att få plugga japanska. När jag behöver en paus från andra läxor brukar jag jobba med japanskan istället eftersom det är roligt och för mig är det ibland svårt att ens se det som skolarbete då det är mer utav en hobby.
Här nedan kommer musikvideon till en riktigt bra låt av Xiah Junsu: Tarantallegra. Harry Potter-nörd som jag är blev jag himla glad när jag insåg att titeln på låten "Tarantallegra" faktiskt är namnet på en förtrollning ifrån Harry Potter. Denna förtrollning tvingar offrets ben att dansa okontrollerbart. Alltså både ett väldigt fyndigt och passande namn på en låt som denna!
Homosexualitet i Sydkorea
En av de bästa Kpop-musikvideorna jag har sett på länge är K.Will's Please Don't. K.Will är egentligen inte en artist jag har något större intresse av men jag har hört en del av hans låtar och han har släppt många fina ballader, varav Please Don't inte är något undantag och den har gått på repeat många gånger den senaste veckan.
Själva musikvideon till låten blev jag positivt överraskad av då den verkligen skiljer sig ifrån mängden, åtminstone vad gäller Kpop. Jag hade hört talas om videon innan jag såg den och visste vad jag hade att förvänta mig, men för de som inte har det kan jag tänka mig att den är förvånande. Nu ska jag inte säga så mycket tills vidare och låta videon tala för sig själv.
Observera att det finns engelsk undertext om du trycker på "cc"-knappen i underkanten av videon!
Jag visste redan hur videon skulle sluta innan jag såg den och jag är därför inte säker på hur andra som ser den reagerar. Jag skulle dock gissa att om jag inte hade vetat om något sedan innan skulle ha antagit att killen i videon var kär i tjejen. Men se där hur fel man kan ha!
Det som gjorde mig gladast med den här videon är att den fakitskt gjorts i det annars relativt homofobiska Sydkorea. Jag hade först planerat att bara tipsa om den annorlunda musikvideon och den bra låten, men jag fick plötsligt inspiration till att skriva lite extra om ämnet homosexualitet i Sydkorea, då det är något jag har stött på innan och har ett och annat att säga om.
Innan jag skriver detta har jag läst ett par artiklar om ämnet (bland annat denna) och den stödjer mitt antagande om att det finns koreaner som är extremt homofobiska (dock långt ifrån alla!)
Visst finns det fördomar även här i Sverige vad gäller homosexualitet, men i Korea är det om än mer tabubelagt. Idealet om den ”traditionella familjen” bestående av man, hustru, barn och mor- och farföräldrar är starkt i Korea och därför är att komma ut ur garderoben på ett sätt som att gå emot samhället.
Däremot måste jag påpeka att synen på homosexualitet, precis som i Sverige, skiljer sig mycket mellan olika åldersgrupper. Jag har tidigare sett en video (klicka här!) utav Simon och Martina, ett gift par som bor i Sydkorea, där de pratar om homosexualitet i just Korea. De berättar att många äldre människor förnekar att det överhuvudtaget finns homosexualitet i Korea. Och då de erkänner att det faktiskt finns anklagar dem det för att vara ”en sjukdom som förts in av utlänningar”. Låter det inte helt sjukt? Dock är långt ifrån alla på det här sättet och det finns många, främst yngre, som inte har något alls emot homosexualitet.
Något som då kan upplevas lite konstigt, kanske rentav hypokritiskt, är det som sker inom Kpop-scenen. Det är inte sällan man ser både flick- och pojkidoler bete sig rätt ömt med varandra, någonting vi inte är vana vid här i väst. Men i Korea är det vad jag har hört inte ovanligt att se kompisar som håller varandra i handen eller helt enkelt vänner som är uppe i varandra hela tiden, bara som gester av vänskap. Men det kan konstateras att det mesta av det som Kpop-idoler ställer till med endast är fanservice. Se bara den här videon -länk!- till exempel. Förmodligen finns det också många kpop-idoler, och självklart andra koreanska medborgare, som faktiskt är homosexuella men som inte kommer att komma ut på grund av hur samhället ser ut och den låga graden av acceptans gentemot homosexuella. .
Slutligen vill jag klargöra att jag är långt ifrån någon expert på ämnet och jag säger inte att det jag skrivit speglar precis hur det är, utan det här är endast min uppfattning och min syn på det hela.
The typical room of a Kpop fangirl(?)
I brist på annat att skriva om tänkte jag lägga upp några bilder på mitt rum. Angående mina väggar så köpte jag min första kpop-affisch, en med SHINee på, då jag var på SM Town i Paris sommaren 2010 och sedan dess kan man helt klart säga att min samling har vuxit på sig. Numera är mina väggar mer eller mindre tapetserade med posters utav diverse pojkgrupper. Det är nästan så att man är lite orolig över vad folk ska tycka om de kommer och hälsar på. Mina affischer är ofta det första som besökare reagerar på, vissa med nyfikenhet och andra skeptiskt eller med förvåning.
När jag var yngre kunde jag knappast ha anat att jag skulle sluta upp så här när jag var 18: besatt utav koreanska pojkband och med väggar täckta utav dem. Men jag klagar inte! Faktum är att jag trivs väldigt bra med att ha det såhär och i nuläget skulle jag aldrig kunna tänka mig att plocka ned mina affischer. Någon gång i framtiden kommer jag förmodligen att tröttna på dem, men tills dess kommer jag att behålla mina väggar som de är då jag är väldigt fäst vid mina kära affischer hehe. (｀・ω・´)”
Här nedan kommer lite bilder från mitt rum. Jag tog dem på eftermiddagen så de blev lite mörka och jag var tvungen att ljusa upp dem rätt rejält i Photoshop, så ni får ursäkta kvaliten på dem!
Moves Like K-Pop
Det är faktiskt rätt sällan jag hittar någon riktigt grym mashup, men jag hörde en som jag gillade tidigare idag och tänkte dela med mig av den. Jag gillar hur låtarna flyter ihop och min favoritdel är runt 2:50 där Seungri's "What can I do" övergår till B1A4's "O.K Girl". Övergången till den är så naturlig och låter väldigt bra helt enkelt. Sen är ju förstås videon riktigt skickligt gjord också!
Enjoy~ ｡◕‿◕｡
Frost
Idag har jag utvecklingssamtal och i och med det är jag också ledig under resten av dagen! Jag är dock inte så nöjd med att ha min samtalsstid på eftermiddagen då det hade varit betydligt skönare att kunna göra bort det tidigare. Men men, det är inte så mycket att göra åt. Så nu ska jag sätta mig ner och jobba på mina Written Tasks innan jag gör mig redo att åka iväg.
Tidigare imorse när jag kikade ut genom fönstret såg jag att det var lite frost ute. Det är knappast den första frosten nu i vinter men det var den första gången jag faktiskt lade märke till den. Nu har isen börjat lägga sig också!
Hata mig inte
Imorgon börjar skolan igen och jag börjar få lite smått ångest. Hade planerat att få en massa skolarbete gjort i veckan men det gick ju som det gick med det... Men jag är ändå rätt nöjd med att jag faktiskt tog mig i kragen och satte igång med min Written Task i engelska som jag gruvat mig så mycket inför. Jag räknade nästan med att få sitta uppe hela natten innan den ska in och skriva ihop något. Men för en gångs skull sköt jag det inte framför mig bara för att det kändes svårt utan satte faktiskt igång. Så lite produktiv har man ju varit nu i veckan i alla fall!
Jag har inget övrigt att tillägga, så jag tänkte avsluta med att slänga in en låt som spelats många gånger här hemma den senaste veckan: Don't hate me av Epik High, som förövrigt är en av mina favoritgrupper. Epik High är inte någon typisk Kpop-grupp utan skulle snarare klassas som en hiphop-grupp. Måste också säga att jag är himla fötjust i Tablo (han med keps som börjar att sjunga i låten). Jag har sett några intervjuer med honom och han är bara en så fin person som säger så kloka grejer. Dessutom är han en väldigt talangfull låtskrivare/rappare/sångare. Inte alltför längesedan släppte han två stycken soloalbum med sina egna låtar och båda albumen är bland de bästa jag hört. Kanske skriver jag några ord om honom i något kommande inlägg!
Något som jag tycker är väldigt kul med musikvideon till Don't Hate Me är alla de gulliga barnen som är utklädda till olika filmskurkar. Jag kände inte igen alla, men såg bland annat Jokern, Two-Face, Lady Gaga, G-Dragon samt den där läskiga typen från SAW. Sen tror jag adet kan ha varit Alex från A Clockwork Orange som satt där och drack mjölk, eller så tänker jag bara för mycket på just det då jag precis har läst boken. Men glöm inte att hålla utkik och se vilka du kan känna igen! (＾▽＾)
Hur som helst, här nedan kommer musikvideon! Jag lägger in en version som är textad på engelska så att man förstår vad de sjunger om. Dock kan textningen bli lite distraherande märkte jag själv, så försök att inte lägga alltför stort fokus på den så att du inte halvvägs genom videon inser att du knappt ens kollat på videon, som en annan precis gjorde haha. (￣ω￣;)
Kamisama Hajimemashita
Det här med att titta på anime går lite i vågor för mig. Det kan gå månader i sträck utan att jag ser ett enda avsnitt, men när jag väl har kommit in i en sån där anime-period igen så finns det ingen återvändo. Bara för att ta som exempel följer jag just nu åtta stycken animes som fortfarande håller på att sändas samt fem andra lite äldre serier. 13 serier totalt alltså, vet inte riktigt hur jag tänkte där. Sen måste jag bara påpeka hur frustrerande det är att börja följa en anime innan alla avsnitten har kommit ut. Det kommer ut ett nytt avsnitt i veckan och dessa avsnitt är ca 20 minuter långa, så det blir himla lång väntan för så lite. Men samtidigt är det kul att ha något att se fram emot. (*´・ｖ・)
Så, vad jag skulle komma till egentligen är den anime som jag för tillfället är helt besatt utav; Kamisama Hajimemashita. De första avsnitten var väl inte sådär super direkt, men efter tre-fyra avsnitt var jag fast. Inte endast är handligen bra, utan den är också fint tecknad vilket är A och O i mina ögon. Om jag inte gillar hur en anime är tecknad klarar jag knappt av att ta mig igenom ett enda avsnitt, men som tur är håller den här animen måttet med råge.
För att förklara handlingen kortfattat handlar den om Nanami som blir vräkt från sin lägenhet på grund av sin pappas stora skulder. Hennes pappa rymmer och lämnar Nanami utan någonstans att bo. Men så möter Nanami en man, Mikage, som ger henne sitt hus efter att Nanami berättat vad som hänt. När hon väl hittat till "huset" visar det sig vara ett slitet tempel. Vid templet möter Nanami genast Tomoe, Mikages "familiar" eller tjänande ande, som är på väg att döda henne eftersom han tror att hon är Mikage som inte har återvänt till templet på 20 år. Det visar sig att Mikage tidigare varit templets gud och eftersom Nanami är den nya ägaren av templet är hon tvungen att ta över rollen som gud.
Handlingen låter rätt skum, jag vet. Men tro mig, den är riktigt bra! Här nedan är en kort video som visades som preview innan animen började sändas som kanske kan ge en lite tydligare bild (eller inte) av vad den handlar om:
Så, det var handlingen det, men det som gör den här animen så bra (och beroendeframkallande) i mina ögon är helt klart karaktärerna. Huvudpersonen i animen är Nanami som jag faktiskt inte finner irriterande som i så många andra fall när det kommer till kvinnliga huvudpersoner i anime av den här typen (romantisk komedi skulle jag nog klassa det som). Istället är hon både en rätt underhållande samt intressant karaktär.
Den karaktär jag fastnat mest för dock är helt klart Tomoe, rävdemonen med det vita håret. Han är perfekt helt enkelt och det känns fullständigt omöjligt att någonsin få nog av honom. (ﾉ￣д￣)ﾉ Du vet som då en karaktär är sådär härligt mystisk och man bara vill veta mer om dem? Precis så är det med Tomoe. Han är så elak och irriterande men samtidigt finns det något gott i honom och allt eftersom serien fortsätter blir jag allt mer fäst vid honom. Åh jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det börjar kännas som att jag blivit en aning för besatt utav en påhittad karaktär... Se här nedan bara, jag satte ihop den här i Photoshop mest bara för att jag ville visa hur felfri han är. (´；д；`)
Oj, nu har jag nog skrivit betydligt mer än tillräckligt om det här... Så för att sammanfatta det hela: Jag är på tok för besatt av en tecknad karaktär vid namn Tomoe och jag vet inte riktigt hur hälsosamt det är att vara så pass fäst vid någon som inte ens finns. Trots det kommer det nog dröja ett bra tag innan jag kommer över honom. ｡：ﾟ(｡ﾉω＼｡)ﾟ･｡
Så, det var nog allt för idag. Godnatt!!!
Did I forget how to write in Swedish?
I just got some kind of whim and decided to fix the design on here, so I thought why not update my blog a bit while I'm at it? Anyhow, I haven't done anything too remarkable with the design. I've only used one of blogg.se's standard templates and edited it a bit. I changed the background, added some cute icons (have you seen the elephant next to the 'comments'-link?), made a picture for my sidebar and I also made a header-ish thing (which is unbelievably cute if i may say so myself).
It's sure been a while since I last wrote something on here and I doubt that I will everv start blogging regularly again. But who knows? I might write an entry every now and then. We'll see.
About the English... I started typing this entry in Swedish but I got stuck, so I tried typing it in English instead and it actually went easier. Weird, isn't it? I'm not saying that I've forgotten how to write in Swedish though. It's just that I'm not very used to it anymore. It doesn't feel as natural as typing in English, if that makes sense. It's probably because I rarely type or read anything in Swedish nowadays. The only time I do is in my Swedish classes which I only have three times a week. As for English however, I both read and write it almost constantly. Like whenever I'm browsing the internet or watching anime or doing pretty much anything else.
Okay, this should be more than enough for an entry, right? I'll leave it at this then. Bye~ (｡･ω･)ﾉﾞ
