Jag har blivit ombedd att skriva om vad som gör kpop speciellt och hur det skiljer sig från andra musikstilar samt vad det är för skillnad på exempelvis kpop och jpop. Jag har tänkt börja med att förklara min syn på skillnaden mellan koreansk och amerikansk popmusik, resten blir nog i ett annat inlägg. Det här kommer nog att bli mer än tillräckligt långt ändå haha. Jag kan inte säga att jag är någon expert på vad den egentliga skillnaden mellan de olika genrerna är. Därför vill jag först och främst påpeka att jag förmodligen inte har rätt i någonting av det här, utan att det här endast är mina egna tankar och spekulationer kring ämnet.

Trots att jag inte kan sätta fingret på exakt vad som utgör den största skillnaden mellan koreansk och västerländsk popmusik är jag väl medveten om att skillnaden är stor. Något måste det ju vara som gör att jag dras till den asiatiska musiken istället för den amerikanska musik som de allra flesta här lyssnar på. Frågan är bara vad? Jag är inte riktigt säker själv, men jag ska försöka förklara detta så gott jag kan!

Jag vet som sagt inte exakt vad det är som får mig att dras så mycket mer till den koreanska musiken än amerikansk mainstreammusik. Jag tror att det beror på en hel rad faktorer. Självklart är musiken en stor del i det hela, jag tycker helt enkelt att många av de koreanska låtarna är bättre och trevligare att lyssna på än amerikanska. Men något som är viktigt att förstå för att se skillnaden mellan kpop och amerikansk pop är att den koreanska popen har att göra med så mycket mer än bara själva musiken.

Något jag tror utgör en stor skillnad, om inte den största, är hur man ser på idolerna och vilken slags relation fansen har till sina idoler inom kpop. Som ett fan av en sydkoreansk grupp har man en unik chans att verkligen lära känna sina idoler tack vare den koreanska kulturen. Genom massvis av olika tv-program och liknande får man se hur idolerna beter sig utanför scenen och många gånger är själva idolerna och deras personligheter minst lika betydelsefulla som musiken, om inte mer.

Kpopidolerna speglas ofta som helt perfekta människor till det yttre. De är vackra och talangfulla, synligen utan några som helst brister. Men man får också en chans att se deras personligheter och se att trots idolernas perfekta yttre är de faktiskt i högsta grad riktiga, normala människor precis som vem som helst. Jag tror att det är detta som gör att det är så lätt att fästa sig vid dem. Eller man kanske snarare fäster sig vid den bild av dem som man själv har byggt upp ifrån det man vet om dem.

Jag kan tänka mig att den här visserligen ensidiga, men också givande, relationen mellan fan och idol kan vara svår att förstå för en utomstående. Hur kan man fästa sig så vid någon man aldrig har träffat? Någon man kanske aldrig ens kommer att få se med sina egna ögon? Jag tror att det här är någonting man själv måste uppleva innan man riktigt kan förstå.

Förutom den här relationen till idolerna är en annan stor skillnad mellan koreansk och amerikansk pop sättet musiken och artisterna framstår på. I Korea är det vanligt med det lite mer oskyldiga och söta koncepten, vilket kan kännas rätt främmande för oss här i västvärlden. Det här sättet som musiken framstår på speglar på något sätt den koreanska kulturen, där man gärna får vara oskyldig.

Amerikanska låtar, framför allt hip hop, tar ofta upp ämnen så som sex, droger och alkohol. I Korea däremot råder det censur och låtarna får inte direkt referera till dessa ämnen. Visst, många låtar handlar om kärlek, men de är inte alls sådär vulgära som många amerikanska låtar kan vara. Musiken är istället ofta mer lekfull och oskyldig.

Jag är inte säker på att det här gjorde det lättare att förstå varför jag dras till just kpop, men jag försäkte åtminstone haha. Så, för att sammanfatta allt detta: Kpop handlar helt enkelt inte bara om musiken. I många fall är faktiskt musiken en rätt liten del av det hela. Det handlar mycket om idolerna som personer, om deras talang, om fansen och fansens relation till varandra. Då man kommer in i kpop hittar man inte bara en massa bra musik, utan det är mer som att en helt ny värld öppnar upp sig inför en. Man hittar grupper som man verkligen tycker om, man följer deras utveckling och lär känna deras personligheter utan och innan och förutom allt detta träffar man också nya vänner tack vare sitt gemensamma intresse. Jag är verkligen jätteglad att jag hittade kpop, för det har gett mig så himla mycket bra saker.