(Kanske) tillbaka igen 
Nu var det ett tag sedan jag skrev något här igen. Det här med att blogga tycks gå lite i perioder för mig men jag ska göra ett försök att skriva lite oftare. Anyway, jag tänkte bara uppdatera dig lite om läget så får vi se vart det bär!
De senaste veckorna har det varit massvis med saker att göra i skolan. Muntligt prov i japanska, further oral activity i svenska, engelska written task och en internal assessment-rapport i global politics för att bara nämna några exempel. Nu börjar det tack och lov lugna ned sig lite, men istället börjar våra nästa övningsprov närma sig. Sex dagar med en massa prov helt enkelt! Jättekul (inte). Sen får man ju inte glömma att det snart är dags för högskoleprovet också.
Jag kan inte minnas om jag nämnt här att jag ska göra högskoleprovet, men nu börjar det hur som helst närma sig. Jag har inte direkt förberett mig på något sätt, utan tänker göra det nu mest bara för att känna efter hur det är och se hur bra (eller dåligt) jag kan göra ifrån mig utan att ha pluggat inför det. Det är jag och en till från klassen som ska göra det och vi har planer på att jag ska sova över hos henne efteråt och köra en filmkväll med en massa japanska animerade filmer. Så om inte annat kommer åtminstone kvällen att bli trevlig! Sen är det nog också bra för mig att faktiskt komma ut från mitt rum och göra något för en gångs skull...
Sen kan det ju vara värt att nämna att jag red förra veckan. Första gången på bra länge. För att göra en lång historia kort så har min syster en medryttarhäst och jag har börjat åka till det stallet och hjälpa till för att få service-timmar och just den gången blev jag ombedd att rida en häst. Det blev dock så att vi bytte hästar och jag tog Emmas medryttarhäst, som är bra mycket stadigare och lugnare. Hehe. Trots att vi mest bara skrittade och tog några korta travsträckor så kändes det lite nervöst, men jag satt kvar i sadeln och klarade mig hela vägen utan att få ett nervöst sammanbrott, så jag är nöjd! På bilden nedan är då Benjamin, Emmas medryttarhäst som jag red. Måste bara få säga att han var himla mycket sötare innnan de klippte hans man och pannlugg, men trots det är han rätt gullig nu med. Lurvtroll som han är.
Nu i helgen införskaffade jag mig äntligen en ryggsäck. Är lite förundrad över att min axel har hållit såhär länge med tanke på hur tungt jag brukar lasta i min axelväska. Att hitta en ryggsäck som jag gillade var dock lättare sagt än gjort. Jag fick leta i princip hela stan innan jag hittade någon som föll mig i smaken. Det blev till sist en ryggsäck i manchester från t-shirt store (hade aldrig ens varit inne där innan!) och måste nog säga att jag är rätt nöjd ändå. Det enda negativa är väl att remmarna inte är av äkta skinn. Jag hade gott kunnat tänka mig att betala några extra hundralappar för att den skulle ha varit lite mer slitstark. Men men, jag får väl se hur länge den håller.
Nu tror jag det är rätt slut på saker att skriva om och jag kan konstatera att jag för tillfället har ett rätt händelselöst liv. Jag lägger (som vanligt) ner större delen av min tid på skolarbete, så det säger väl sig själv egentligen.
Som alltid tänker jag avsluta med en låt jag har lyssnat mycket på senaste tiden. Den här gången blir det G.NAs Oops!. Jag är egentligen inget större fan av G.NA om jag ska vara ärlig, men har heller ingenting emot henne. Den här låten blev jag dock väldigt förtjust i. (kanske för att Ilhoon är med och rappar men shh det behöver vi inte säga något om)
Heaven's Door
Okej, jag ska ta det här från början. I januari någon gång släppte Eric Nam ett album. Jag hade ingen aning om vem han var, men lyssnade på hans album och tyckte om låtarna. Jag tog mig även en titt på hans musikvideo som var himla gullig.
För bara någon timme sedan såg jag att Simon och Martina hade lagt upp en intervju med ingen mindre än Eric Nam. Jag visste ingenting om honom förutom att han gjort en del bra låtar och har en fin röst, så snacka om att jag blev förvånad! Från det att han öppnade munnen och det visade sig att han pratade engelska till att han verkade så jordnära, som en helt vanlig kille. Eller ja, en helt vanlig men väldigt gullig och rolig kille. (Herregud vad han är söt!!)
Kanske bör man ta sådana här intervjuer med en nypa salt då man aldrig kan veta vad som är sant och inte, men han ger trots allt ett intryck av att vara både ärlig och ödmjuk. Jag gillar verkligen när man får en personlighet bakom det man lyssnar på. Kanske är det för att man blir något partisk, men musiken tycks bli ännu bättre.
Här nedan kommer Simon och Martinas spellista med båda delarna av intervjun samt Eric Nams musikvideo!
